Vägen till ett kemikalieklokt liv

När jag började läsa på om giftminimering var det många frågetecken till en början. Ur mitt perpektiv som kemist så var det något som inte stämde. För starka gränsdragningar av de som larmade om giftiga kemikalier och ett överdrivet lugnt svar från tillverkningsindustrier och myndigheter.

Så jag började gräva själv. Läsa forskningsrapporter, sålla bland tidningsrubriker, prata med forskare, maila tillverkare och stora återförsäljare, ställa pressutskick från plastindustrin och nya hälsorön mot varandra, lära mig mer om lagstiftningen och lagstiftningsprocesser, hur myndigheter tar fram sina rekommendationer och faktatexter. Och så växte Kemikalieklok fram.

Jag började göra mina egna gränsdragningar för vad som är ok och inte ok för vår familj och bloggade om resan, mitt förhållningssätt om en gyllene medelväg som inte är fanatisk men ändå välgrundad och utan skygglappar för de negativa effekter som kemikalier kan ha på hälsa och välmående hjälpte mig att plastbanta, giftminimera på ett hållbart sätt som inte skapade för mycket oro eller isolerade oss från släkt, vänner och samhälle. Och så många har hört av sig till oss och berättat att mina texter gjort exakt samma sak för er.

De första åren handlade mycket om att hitta alternativ till produkter jag inte längre ville använda, helst med samma funktion och liknande utseende för att omställningen inte skulle störa rutiner och vardagsliv. Jag bytte schampo till ekoschampo, valde hårdplast istället för mjukplast, mailade och frågade om ett gäng värstingkemikalier innan jag köpte nya produkter och så vidare. Men sedan dess har det skett ett skifte i mig.

Idag längtar jag efter ett enklare och renare liv. Ett liv där det är självklart att maten odlad av människor med goda arbetsvillkor och inte är besprutad med gifter, där jag inte behöver vara misstänksam och göra kompromisser. Där potentiella kemikaliebovar inte byts ut mot nya okända kemikalier som pga bristande forskning marknadsförs som säkra. Där det inte finns någon Greenwashing (marknadsföra en produkt som mer miljövänlig eller giftfri än vad den egentligen är) för det finns ingen anledning att tillsätta farliga kemikalier i våra vardagsprodukter.

Det resulterar i att mina val ofta blir enklare. Jag väljer en stekpanna i gjutjärn istället för att nöja mig med att keramikpannan inte innehåller PFAS (och kanske missa andra tillsatser), det är mer än ok att vattenflaskan inte ser ut som plastflaskan och inte går att trycka ihop för ökat utflöde för vetskapen om att flaskan jag använder är helt fri från skadligheter gör mig lyckligare än den där funktionen som först kändes svår att offra. Samma med gjutjärnspannan, vi behövde lära oss en ny stekteknik och den behöver underhållas med olja med jämna mellanrum, men renheten i materialet gör mig lycklig och det som till en början kändes svårt vid övergången från teflon är det som idag bidrar till den fina känslan jag får när jag ställer fram stekpannan på spisen. Att hitta en schampotvål med så få ingredienser som möjligt och att börja göra mina egna hud- och hårvårdsprodukter var till en början mest en protest mot alla de tusentals tillåtna kosmetikkemikalier med namn som knappt går att läsa ut.

Ingen vettig människa kan hålla reda på alla skadliga eller säkra kemikalier som får plats i innehållsförteckningen. Men idag är DIY mer än självklart. Att ha lärt känna min hud och mitt hår och vet vilka ingredienser jag får bäst resultat av är en frihet och även om det inte varit en spikrak väg i lyckade diy-produkter så är produkterna jag tillverkar och använder idag de bästa jag haft. Tänk att man kan klara sig helt utan konserveringsmedel, mineraloljor, färgämnen, parfymtillsatser, alkoholer och silikoner och dessutom få finare hy, starkare hår och säkerligen ett renare inre på köpet.

Den tanken gör mig lycklig. Den tanken tar bort behovet av produkter som inte går att skapa på naturlig väg, trots att jag använt dem ofta tidigare. Schampot behöver inte vara flytande, deon behöver inte kunna rollas, jag behöver inga specialprodukter för att ta bort mitt smink.

I mitt hjärta finns en målbild av ett hus, omgivet av grönt gräs och en lågt stående sol som förgyller omgivningen, hemmet är inrett med trärena möbler och ullstoppade stolar, kokosfibrer i sängarna och ekologiska naturmaterial i garderoben. Vacker linoljefärg på väggarna och närodlad giftfri mat fyller skafferi och kylskåp. Leksakerna på golvet är av trä, naturgummi, livsmedelsklassat stål eller ekologiskt tyg.

Hemmet är skapat i en värld där man slipper vara misstänksam, ställa medvetna frågor inför varje köp eller läsa på innan man börjar använda något. En värld där det är en självklarhet att vilja tillverka produkter som är säkra oavsett om det är ett litet barn eller en vuxen som ska använda dem. Där bebisar inte riskerar att bli förgiftade av att råka smaka på något i badrumsskåpet.

För mig är den där världen inte så långt bort. I den här bilden har vi grundat vårt företag, vår webbshop. Hos oss känner jag mig trygg, lycklig och lugn. Vi har skapat det för oss alla och för framtiden, en oas och ett föredöme för andra företag och det ger mig hopp om den giftfria världen med det giftfria lilla hemmet som badar i solsken.

Vi kan redan nu välja att leva där genom att vara ok med att omställningen inte blir sömlös, att känslan av renhet får överbrygga smidigheten ibland för när man väl tar steget är det sällan så stort som man trott.